1 Krönikeboken 29:15
För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [ Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36].
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 21:34Och Abraham vandrade omkring i filistéernas land under många dagar.
Genesis 47:9Jakob svarade farao: ”Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden).”
Job 8:9Eftersom vi är från igår [nyfödda – i jämförelse med patriarkerna, se vers 8] och inte vet något, eftersom våra dagar inte är mer än en [kortlivad] skugga på jorden. [Skuggan försvinner så fort man rör sig, en bild på något kortlivat, se Job 14:2; 17:7; Ps 144:4.]
Job 14:10Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör och ligger slagen, om en människa (hebr. adam) förgås (drar sitt sista andetag – dör), 2 var är hon då? [Jo, död – borta!]
Psalms 39:13Hör min bön, Herre (Jahveh), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (det första skrivna verket som sammanfattar Torah och den muntliga traditionen) se Berachot 32b. Uttrycket”främlingar och gäster” har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
Psalms 102:11På grund av din harm och din vrede, för du tog upp mig och kastade bort mig,