The Bible Software
bible.software › 2 Timoteusbrevet › 2 Timoteusbrevet 1 › 2 Timoteusbrevet 1:7

2 Timoteusbrevet 1:7

För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande, utan kraftens (förmågans, möjlighetens) och kärlekens och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande]. [Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har”sprängkraft”. Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

For God hath not given us the spirit of fear; but of power, and of love, and of a sound mind.

In Context

6Det är därför jag påminner dig om att åter igen tända (väcka, blåsa liv och hålla brinnande) den nådegåva från Gud [den inre glöd och eld] som finns inom dig, och som du fick genom min handpåläggning.

8Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge, utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).

Read all of 2 Timoteusbrevet 1

Cross References

Psalms 119:80Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim), så att jag inte drabbas av skam. 2 כ – kaf [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]

Proverbs 8:14”Jag [visheten personifierad] har alla råd (anvisningar, rekommendationer), jag är förstånd, jag har makt (kraft).

Zechariah 4:6Då svarade han och talade till mig och sa:”Detta är Herrens (Jahvehs) ord till Serubbabel (hebr. Zerobavel) [som betyder: en som är utspridd/sådd i Babylon, se även Esra 2:2; Hag 1:1]: Inte med makt, inte med styrka, men med min Ande, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

Luke 10:19Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.

Luke 24:49Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den helige Ande, se Joh 14:16-17, 26]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden.” 1 Jesus far upp till himlen (Mark 16:19-20; Apg 1:9)

Acts 1:8Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen både i Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela Judeen och Samarien [de närliggande regionerna] – ända till jordens yttersta gräns.” [Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. - Jerusalem ligger i Judeen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7. - Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18. - Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31. Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8. Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen ( Matt 28:19-20; Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats –”vårt Jerusalem” – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] 2 Jesus upptas till himlen

This Verse In Other Editions

King James VersionBíblia Almeida (Português)Luther Bibel (Deutsch)Bible Louis Segond (Français)Библия (Русский)聖經 (中文)성경 (한국어)聖書 (日本語)الكتاب المقدس (العربية)बाइबल (हिन्दी)Biblia (Kiswahili)Bibbia Diodati (Italiano)Alkitab (Bahasa Indonesia)

Study 2 Timoteusbrevet 1:7

Matthew HenryJamieson-Fausset-BrownAdam ClarkeAlbert BarnesJohn WesleyJohn CalvinScofieldWilliam BurkittFamily Bible NotesGeneva Bible Notes (1599)
← 2 Timoteusbrevet 1:62 Timoteusbrevet 12 Timoteusbrevet 1:8 →