Acts 11:27
Vid den tiden [när Barnabas och Saulus var i Antiokia] kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. [Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar ”ned från Jerusalem”, eftersom staden ligger på högre höjd.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
And in these days came prophets from Jerusalem unto Antioch.
In Context
Cross References
Matthew 23:34Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Acts 13:1Men i Antiokia [i Syrien], i den församling som fanns där, fanns [verkade] profeter och lärare: både (gr. te) Barnabas [som hade kommit från Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se Apg 11:22-30] och Symeon, som kallades Niger [vilket betyder svart/mörk på latin och troligtvis antyder att han var från Nordafrika – kan ha varit samma Symeon som bar Jesu kors, se Mark 15:21], och Lucius från Kyrene [som antagligen var bland de första som kom till Antiokia, se Apg 11:20], [därtill] Manaen som hade vuxit upp tillsammans med [som var fosterbror till/barndomsvän med] landsfursten (tetrarken) Herodes [Herodes Antipas, som lät halshugga Johannes Döparen ( Mark 6:14-29), regerade över Galileen 4-39 e.Kr.], och Saulus. [Grammatiken i den här versen, ordet för”och” (gr. kai) mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen. Saulus hebreiska namn var Saul som betyder”efterfrågad i bön”, men från och med Apg 13:9 och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder”den lille”.]
Acts 21:4Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. [Eftersom man får leta efter församlingen verkar varken Paulus eller någon från hans resesällskap vara bekant med dem.] Genom Anden sa de åt Paulus upprepade gånger att inte fortsätta upp till Jerusalem. [Redan när Ananias bad för Paulus vid hans omvändelse i Damaskus fick han ett profetiskt ord att han skulle få lida för Jesu namn, se Apg 9:16. Denna kallelse har blivit alltmer tydlig för Paulus, först i Efesos, se Apg 19:21, och sedan i Miletos, se Apg 20:22. Kan då samme helige Ande som manat Paulus att gå till Jerusalem och sedan till Rom nu försöka hindra honom? Lärjungarna här i Tyros upplevde helt korrekt Andens tilltal att Paulus skulle möta motstånd i Jerusalem. Deras naturliga reaktion och tolkning av budskapet var att försöka hindra Paulus att resa vidare. En liknande händelse skedde snart igen i Caesarea Maritima, då svarade Paulus att han var väl medveten om sin kallelse även om det skulle innebära martyrskap, se vers 10-14. När Paulus hade kommit fram till Jerusalem bekräftade Jesus själv för honom att han var i Guds vilja, se Apg 23:11. En liknande händelse skedde när Jesus började uppenbara de profetiska händelserna kring sin död och uppståndelse för lärjungarna. Petrus förstod inte detta och försökte tillrättavisa Jesus att han inte skulle behöva dö, se Matt 16:21-22.]
1 Corinthians 12:28Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas): Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling], som nummer två profeter (inspirerade förkunnare), på tredje plats lärare, sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler) [har styrka över onda andemakter, sjukdomar], sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa), [de som är speciellt fokuserade på att] hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [grekiska ordet”lyfta upp, bära”], styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [grekiska ordet för sjökapten], tala olika tungor (språk). [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5-13.]
Ephesians 4:11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]: Några till att bli apostlar (budbärare), och några till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna], och några till evangelister (förkunnare av evangeliet), och några till pastorer (herdar) [över hans hjord] och lärare (instruktörer) [som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat]. [Församlingen liknas vid en kropp där Jesus är huvudet, se Ef 4:15. Det går att se hur dessa fem gåvor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21: - Aposteln – tummen som är den kortaste, men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område som behövs. - Profeten – pekfingret som pekar ut riktningen. - Evangelisten – långfingret som når längst ut. - Pastorn – ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde. - Läraren – lillfingret som ger balans åt hela handen. Både Paulus och Petrus talar om andliga gåvor av olika slag, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]