Acts 20:1
När oroligheterna [i Efesos] hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien. [Paulus tar kustvägen norrut och stannar till i Troas och letar efter Titus, se 2 Kor 2:12. Han fortsätter och möter honom sedan i Makedonien, antagligen i Filippi eller Thessalonike, se 2 Kor 7:5-16.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 48:10Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
Acts 11:26När han hade hittat honom, tog han med sig honom till Antiokia. Under ett års tid var de tillsammans med församlingen och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiokia som lärjungarna för första gången började kallas kristna (kristusanhängare). [Tidigare hade de troende kallats”Vägen”, se Apg 9:2. Ett annat namn var anhängare till”nasaréernas sekt”, eftersom Jesus var från Nasaret och kallades nasaré, se Apg 24:5; Matt 2:23. Här i Antiokia började man kalla dem”kristna”, antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet christianos betyder ordagrant”anhängare till den Smorde” eller transkriberat”kristusanhängare” och återfinns bara tre gånger i NT, här och i Apg 26:28; 1 Pet 4:16. Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i Matt 22:16 kallas de som stödde kung Herodes för”herodianer”.] 2 Hjälpinsamling inför den kommande hungersnöden [Det har gått några år sedan Saulus kommit till Antiokia, se vers 26. Händelserna utspelar sig i början på 40-talet e.Kr.]
Acts 19:21När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sa: ”När jag har varit där måste jag också besöka Rom.”
Acts 20:10Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sa:”Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv).” [Paulus agerande påminner om Elia och Elisha, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.]
Acts 21:5Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.]
1 Corinthians 16:5Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien.