5 Moseboken 33:27
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim), med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden]. Han fördriver dina fiender från ditt ansikte och säger:’Förgör dem!’
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 49:24Likväl var hans båge fast (stadig, stabil) och hans armar och händer smidiga (snabba och lättrörliga), genom händerna hos den Mäktige i Jakob, därifrån (från) Herden, Israels klippa,
Deuteronomy 7:2och när Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem.
Joshua 24:18[Vi vet att] Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna (tillbe) Herren, för han är vår Gud.”
Psalms 18:2Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]: Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)! [David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.] Herre (Jahveh), min styrka (källa till kraft).
Psalms 36:7Din rättfärdighet (trofasthet) är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg). Dina domar är som det djupaste hav [outgrundligt]. Du beskyddar (bevarar, hjälper) både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahveh). [Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs,”himlen och molnen” och”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Psalms 46:7Hednafolk är i uppror, och riken skakas. Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]