Deuteronomy 4:21
Nu var Herren (Jahveh) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett er till arvedel,
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Deuteronomy 1:37Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa:’Inte heller du ska komma dit in.’ [ 4 Mos 20:12]
Deuteronomy 15:4För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahveh) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig som ett arv att besätta,
Deuteronomy 19:10så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
Deuteronomy 21:23då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [ Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv. [Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]
Deuteronomy 26:1Och det ska ske när du kommer in i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som arv och intar det och bosätter dig där,
Psalms 106:32Vid Merivas vatten framkallade de hans vrede [ Ps 81:7; 95:8] och Mose fick bekymmer på grund av dem.