5 Moseboken 5:33
Ni ska vandra på alla vägar som Herren er Gud (Jahveh Elohim) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och ni ska leva länge (ordagrant: förlänga era dagar) i landet som ni ska besätta.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Deuteronomy 5:16Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahveh Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant:”på/över den mark”) som Herren din Gud (Jahveh Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen”i det land.” finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2.] 3 6) Mörda inte (2 Mos 20:13)
Deuteronomy 8:1Alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahveh) med ed lovat era fäder [ 1 Mos 12:1-3; 15:17-20].
Deuteronomy 29:8Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [ 4 Mos 21:21-34; 32] 2 Förbundet
1 Kings 3:14Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv.”
1 Chronicles 28:8Nu säger jag inför hela Israel, Herrens (Jahvehs) församling, och inför vår Gud (Elohim) som hör det: Håll fast vid alla Herrens (Jahvehs), er Guds (Elohims), bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
Psalms 37:11Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet, och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden”Och”,”Men” osv. börjar med vav. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5. Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.] 2 ז – zajin