Ester 2:5
Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se 1 Sam 9:1-3; 2 Sam 16:5]. Han var en benjaminit
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
1 Samuel 9:1Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish, son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man.
2 Kings 24:12Och Jojakin, Juda kung, gick ut till Babels kung, han och hans mor [drottningmodern; dvs. hans gevirah] och hans tjänare och hans furstar och hans ledare, och Babels kung tog honom i hans 8:e regeringsår.
Esther 1:2På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan). [Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar (1 km²), där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.) utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]
Esther 3:2Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom. [Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se 1 Mos 23:12; 42:6; 48:12; 2 Sam 14:4; 18:28; 1 Kung 1:16. Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar ( 2 Mos 20:5) böjde Mordochaj sig inte för Haman, se vers 4. Se även Dan 3:5-6.]
Esther 10:3Juden Mordochaj var kung Ahasveros (Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och hade funnit nåd (villkorad nåd; blivit accepterad – hebr. ratsah) av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt (talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd (alla hans efterkommande). [Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.] [ Guds namn gömt i Ester Inget av Guds namn (Jahveh, Adonai, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahveh inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges. 1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se Est 1:20. 2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se Est 5:4. 3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se Est 5:13. 4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se Est 7:7. Dessa fyra ställen involverar olika talare: 1. Memochan – orden handlar om en drottning, se Est 1:20. 2. Ester – orden talas av en drottning, se Est 5:4. 3. Haman – orden talas av Haman, se Est 5:13. 4. Författaren – orden handlar om Haman, se Est 7:7. Fyra olika par kan bildas: 1. Första bokstaven | baklänges 2. Första bokstaven | framlänges 3. Sista bokstaven | baklänges 4. Sista bokstaven | framlänges De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4). Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se Est 1:20; 5:13. Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se Est 5:5; 7:7. Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet. Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat: 1.”Messias” inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 1:3. 2.”El Shaddaj” (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se Est 4:2 3.”Jag Är” är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se Est 7:5. 4.”Jeshua” inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 9:17. Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i Est 3:11-12 där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på sex bokstäver står det Haman vSatan rajach som betyder: Haman och Satan stinker. Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]