2 Moseboken 14:10

När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren,

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

And when Pharaoh drew nigh, the children of Israel lifted up their eyes, and, behold, the Egyptians marched after them; and they were sore afraid: and the children of Israel cried out unto the LORD.

In Context

9Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans ryttare och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Tsefon. [På nytt nämns platserna, se vers 2.]

11och de sa till Mose: ”Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?

Read all of 2 Moseboken 14

Cross References

Exodus 13:17Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaka till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med- och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]

Joshua 24:7Och när de ropade till Herren (Jahveh) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.

Nehemiah 9:9Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].

Psalms 53:5Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]

Psalms 107:6[Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål). [Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.]

Psalms 107:19[Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål). [Se vers 6, 13 och 28.]

This Verse In Other Editions

Study 2 Moseboken 14:10