2 Moseboken 33:14
Och han sa:”Mitt ansikte (min närvaro) ska gå med dig och jag ska ge dig ro (tystnad, vila, betyder även att komma ner).” [Jesus citerar denna vers, se Matt 11:28.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
And he said, My presence shall go with thee, and I will give thee rest.
In Context
15Och han sa till honom: ”Om ditt ansikte (din närvaro) inte går med oss, så för oss inte upp dit.
Cross References
Exodus 13:21Herren (Jahveh) gick framför dem. På dagen i en molnstod (pelare av rök/moln) för att visa dem vägen och på natten i en eldstod (pelare av eld) för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.
Joshua 1:5Ingen (ingen man) ska kunna stoppa dig (stå dig emot) under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig [Josua]. Jag ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka) eller överge (lämna, släppa taget om) dig. [ 5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5] 3 Första uppmaningen [Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid utforskarnas rapport, se 4 Mos 13:1-33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen”var stark och frimodig” upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se 5 Mos 31:6, 7, 23 och kommer även senare, se Jos 1:18; 10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se 4 Mos 13:30 genom hela Femte Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se Jos 10:25; 23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i Matt 28:18-20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!]
Joshua 22:4Nu har Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Job 34:29Och han ger vila och vem kan fördöma? Och han gömmer sitt ansikte, och vem kan se honom? Och över ett folkslag och över en människa lika (på samma sätt),
Isaiah 63:9I all deras plåga var han plågad och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem. I sin kärlek och i sitt medlidande återlöste han dem och han lyfte upp dem och bar dem alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som dolde hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]
Daniel 12:13Men gå nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv.] Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut.” [Det sista ordet är ordagrant jamin med”n” på slutet. Det tolkas oftast som jamim för dagar, men kan också betyda”högra hand”. Uttrycket som helhet blir då”i slutet av/änden på den högra handen”. Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se Matt 22:44; Ps 18:8; Mark 16:19; Ps 110:1; Ef 1:20-21. Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i vers 2 appliceras nu på Daniel.]