1 Moseboken 1:26

Och Gud (Elohim) sa: ”Låt oss göra (hebr. asah) människan (hebr. adam) som vår avbild (hebr. tselem), till att vara oss lika (påminna om oss – hebr. demot). [Människan – man och kvinna tillsammans – ska fungera som Guds representant på jorden.] De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över havets fiskar och över himmelens flygande varelser och över landdjuren (hebr. behemah). Ja, över hela jorden och över alla rörliga varelser som rör sig på jorden [allt djurliv].” ______

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

And God said, Let us make man in our image, after our likeness: and let them have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over the cattle, and over all the earth, and over every creeping thing that creepeth upon the earth.

In Context

25Ja, Gud (Elohim) gjorde (hebr. asah) markens djur [vilda djur] enligt sitt slag och boskapsdjuren [tamdjur] enligt sitt slag och allt som kryper (krälar, rör sig – hebr. remes) på marken enligt sitt slag. Och Gud (Elohim) betraktade [det han åstadkommit]: Ja [emfas], det var gott (ändamålsenligt, vackert)! [ Människan Nu kommer berättelsens absoluta höjdpunkt: Människan ska skapas. Detta lyfts fram på flera sätt. Gud använder första person plural”låt oss” när han talar. Det förekommer endast här i skapelseberättelsen. Samma sätt för Gud att tala förekommer bara två gånger till i Moseböckerna, även då när något utöver det vanliga sker, se 1 Mos 3:22; 11:7. En naturlig tolkning är att Gud talar med de andra personerna i treenigheten: Sonen och Anden (alternativt till hela det himmelska hovet, inklusive änglarna). Till skillnad från alla djur skapas människan som Guds avbild. De två hebreiska orden tselem och demot används. Ordet avbild (hebr. tselem) kan avse fysiska avbildningar, t.ex. avgudabilder ( 4 Mos 33:52; Hes 7:20). Det avbilden representerade menade man var närvarande i avbilden, hans ande bodde där. Men”avbild” används också om den funktion farao hade som representant för solguden Ra på jorden. Att människan skapas till Guds avbild – till Guds likhet – kan man förstå som att människan skapas för att fungera som Guds representant på jorden. Det är människan som ska råda över resten av skapelsen. Människan är en avbild av Gud även genom att hon är en andlig varelse, som Guds Ande kan bo i ( Joh 4:24). Att avbild kombineras med”till hans likhet” (hebr. demot) gör också att människan har en viss yttre likhet med Gud. Genomgående i Bibeln när någon ser Gud i en syn så beskrivs han som”människolik” (han sitter på en tron, bär en mantel, osv), alla olikheter till trots.]

27Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne. Man och kvinna skapade han dem. ______ [Denna vers utgör höjdpunkten i Guds skapelseverk. Vackert strukturerad i två bekräftande kiasmer slår den fast att människan (hebr. adam) skapas som Guds (hebr. Elohim) avbild och att människan, Guds avbild, utgörs av mannen och kvinnan tillsammans. Detta är helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repetitionen av skapa (hebr. bara) gör denna vers till berättelsens höjdpunkt. I den första kiasmen ramar Gud in att han skapade människan som sin avbild. I den andra kiasmen är istället verbet skapar centralt, och det som utgör människan ramar in meningen: Gud skapade människan 1 som sin avbild, 1 som Guds avbild skapade han henne. 1 Man och kvinna 2 skapade han 1 dem.]

Read all of 1 Moseboken 1

Cross References

Genesis 3:22Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: ”Betänk (hebr. hen), människan har blivit som en av oss vad gäller att förstå [ha kunskap om] gott och ont [kan göra vad som helst]. Och nu: vad händer om hon kommer att sträcka ut sin hand och även ta från livets träd. Och äta. Och leva för evigt.” [Man kan förstå ”gott och ont” som en merism för ”vad som helst” – allt, se vers 5. Människan har demonstrerat sin villighet att välja det onda. Hur skulle det bli om hon i detta tillstånd skulle äta av livets träd och leva för evigt – i synd och uppror.]

Genesis 9:2Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).

Genesis 11:7Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop) deras språk så att de inte förstår varandra.” [Resultatet av enhet som utelämnar Gud är förvirring.]

Job 35:10Men ingen frågar:”Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asah) mig, han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],

Psalms 8:4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person (”vår Gud” i vers 2) till första person (”jag ser”) och blir mer personlig.]

Psalms 100:3Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim) – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva – [vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap) på hans betesmark (grönbete). [ Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]

This Verse In Other Editions

Study 1 Moseboken 1:26