Genesis 42:36
Jakob, deras far, sa till dem: ”Ni har berövat mig mina barn. Josef finns inte och Simeon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig).”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 37:20Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar.”
Genesis 43:14Må Allsmäktig Gud (El Shaddaj) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simeon, se 1 Mos 42:19, 36] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad).” [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se 2 Kung 7:4; Est 4:16.] [Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande. Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Genesis 45:28Israel sa: ”Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill gå och se honom innan jag dör.”
1 Samuel 27:1Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sa i sitt hjärta (tänkte för sig själv): ”En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna på) att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand.”
Psalms 34:19Herren (Jahveh) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta, han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för”nära” börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för”förkrossat” kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som”stoft”. Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.] 2 ר – resh
Isaiah 27:9Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta, och detta är all frukt av borttagandet av hans synd, när han bryter ner alla altarets stenar, som kalkstenar som bryts i bitar, så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.