Isaiah 2:22
Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan! [Människan är bräcklig – slutar vi andas dör vi, se även 1 Mos 2:7; Job 7:7] Vad är hon att räkna med? [Bara Gud går att lita på. Han är evig. Versen finns inte med i den grekiska översättningen Septuaginta.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Cease ye from man, whose breath is in his nostrils: for wherein is he to be accounted of?
In Context
Cross References
Genesis 2:7Herren Gud (Jahveh Elohim) formade (designade, skulpterade – hebr. jatsar) människan (hebr. adam) av stoft (material) från jorden (hebr. adamah) och andades in livsande i hennes näsa, och människan blev en levande varelse (själ – hebr. nefesh). [Det hebreiska ordet för människa, adam, är snarlikt ordet för jordens mylla, adamah. Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt”levande varelse”, beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se 1 Mos 1:20, 21, 24, 30. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platons och Aristoteles antika skrifter. Guds skaparhand är synlig i skapelsen och människan. Jordens yta består till 70% av saltvatten. Samma proportioner återfinns hos människan. Ett nyfött barn består till 80% av vatten och en vuxen människa 60%, och det är också salt. Ordet för liv är chajim. Det är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. Exakt varför dessa ord skrivs så är inte fastlagt. En teori är att det är ett sätt i hebreiskan att visa att allt som finns i ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet kan vara stilla eller storma, varje solnedgång är unik och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeenden.]
Job 7:15så att du väljer att kväva (hebr. machanaq) min själ – döda mina ben.
Psalms 8:4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person (”vår Gud” i vers 2) till första person (”jag ser”) och blir mer personlig.]
Psalms 144:3Herre (Jahveh), vad är en människa, att du tar notis om honom? Eller en människoson, att du tar hänsyn till honom?
Isaiah 40:15Se, länderna är som en droppe i en hink och är räknade som små dammkorn på en våg, öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
James 4:14Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner.