Isaiah 26:13
Herre (Jahveh) vår Gud (Elohim), andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss, till dig ensam nämner vi ditt namn.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Joshua 23:7så att ni inte kommer [blir assimilerade] bland dessa folk som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem,
Isaiah 2:8Deras land är även fyllt av avgudar, de tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.
Isaiah 12:4På den dagen (i den tiden) ska ni säga: ”Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh), åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan]. Gör hans gärningar kända bland folken, förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
Isaiah 63:7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet), Herrens lovprisning [pluralis], över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem, riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis]. [Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]
John 8:32Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er).” [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
1 Corinthians 4:7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)? [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.] Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? [Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med”kungar” är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.):”När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?”]