Jesaja 53:6

Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får, var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg. Herren (Jahveh) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom. [I hebreiskan står ordagrant: var och en har gått till sitt eget ansikte, vilket motsvarar uttrycket att gå dit näsan pekar. Den exakta lydelsen av den sista strofen är: JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd. Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.] 3 Offrades som ett lamm [Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med vers 1-3. Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se Apg 8:32; Matt 26:63; Mark 14:61; Joh 19:9; 1 Pet 2:23]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

All we like sheep have gone astray; we have turned every one to his own way; and the LORD hath laid on him the iniquity of us all.

In Context

5Han blev genomborrad (sargad) [ Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud], krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder). Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) och genom hans sår [sargade kropp] är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].

7Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig, han öppnade inte sin mun, som ett lamm som leds iväg till att slaktas och som ett får som är tyst framför den som klipper det, han öppnade inte sin mun.

Read all of Jesaja 53

Cross References

Genesis 22:6Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.

Psalms 69:4Jag är utmattad av mitt ropande (i bön), min strupe är uttorkad, mina ögon sviker mig i min väntan efter Gud (Elohim).

Isaiah 53:10Det var Herrens (Jahvehs) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd] – göra honom sjuk (svag). Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer, ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv, och Herrens (Jahvehs) vilja ska förverkligas genom hans hand.

Isaiah 56:11Ja, hundarna är glupska, de vet inte när de har fått nog. De är herdar som inte kan förstå, alla går de sin egen väg, var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.

Jeremiah 50:6Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har gått från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.

Matthew 18:12”Vad tror ni om det här? [Visst är det så här?] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?

This Verse In Other Editions

Study Jesaja 53:6