Jeremia 2:6

De frågar inte:”Var är Herren (Jahveh) som förde oss upp ut ur Egyptens land, som ledde oss genom öknen, genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål], genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [ Ps 23:3], genom ett land som ingen färdas genom och där ingen människa bor?”

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

Neither said they, Where is the LORD that brought us up out of the land of Egypt, that led us through the wilderness, through a land of deserts and of pits, through a land of drought, and of the shadow of death, through a land that no man passed through, and where no man dwelt?

In Context

5Så säger Herren (Jahveh): Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig, så att de har gått bort från mig och har vandrat efter det som är fåfängt och har blivit fåfänga?

7Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält för att äta dess frukt och dess goda, men när ni gick in vanhelgade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.

Read all of Jeremia 2

Cross References

Exodus 14:1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

Deuteronomy 8:14när sedan ditt hjärta blir upplyft och du [lätt] glömmer Herren din Gud (Jahveh Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,

Deuteronomy 32:10Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland, på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark [där vinden tjuter eller djur ropar i natten]. Han omslöt (gav beskydd åt) honom, han tog hand om (förbarmade sig över) honom, han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).

2 Kings 2:14Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: ”Var är Herren (Jahveh), Elias Gud?” När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.

Job 10:21innan jag vandrar och jag inte återvänder till jordens mörker (hebr. choshech) och dödsskuggan (hebr. tsalmavet).

Psalms 23:4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]

This Verse In Other Editions

Study Jeremia 2:6