Jeremiah 26:21
När kung Jojakim (hebr. Jehojaqim) med alla sina mäktiga män och alla furstar hörde hans ord ville kungen döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten,
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
1 Kings 18:10Herren din Gud (Jahveh Elohim) lever, det finns inget folk (hednafolk) eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: ’han är inte här,’ tar han en ed av det kungariket och folket att de inte har funnit dig.
2 Chronicles 16:10Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset, så rasande var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket. 3 Summering
Proverbs 29:25Människofruktan för med sig en snara [ Ords 29:6], men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahveh) blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd]. [Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]
Matthew 10:23När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Verserna 17-23 handlar om förföljelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid. I Apostlagärningarna beskrivs hur församlingen förföljs, se Apg 7:58; 8:1; 9:25. Den sista delen”förrän Människosonen kommer” (som bara återfinns i Matteusevangeliet) är inte entydigt definierat. Det finns olika tolkningar, några av dem är: • Att Jesus”kommer i närtid” och hinner ikapp lärjungarna när han sedan själv går ut ( Matt 11:1), på liknande sätt som när han sände ut de sjuttiotvå till varje stad han skulle komma ( Luk 10:1). • Att han”kommer i härlighet” och visar sig för lärjungarna ( Matt 17:1-2). • Jesu uppståndelse då han”kommer till Fadern”. • Den helige Andes utgjutande på pingstdagen, se Joh 1:16-17. • I Matt 24:9-10 och Luk 21:12-19 används liknande formuleringar om förföljelse som här innan Jesu förutsägelse om templets förstörelse 40 år senare ( Luk 21:20-22), då han”kommer med dom” över Jerusalem. • Både före och efter omnämnandet om förföljelsen i detta tal nämner Jesus även om den slutgiltiga domen (vers 15, 28, 32), i så fall kan det syfta på”hans andra tillkommelse” ( Matt 16:28; 24:14) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. • En referens till att missionen i Israels städer (bland judarna) kommer att pågå ända till han kommer tillbaka. Oavsett exakt betydelse är poängen ändå klar. Förföljelsen skulle inte kunna stoppa missionen. Snarare skulle den tvärtom leda den in på nya vägar och sprida evangeliet.]
Matthew 10:39Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet]. [Innan lärjungarna sänds ut försäkrar Jesus dem att det är värt allt att följa honom. Att ta emot Jesus är synonymt med att ta emot Gud, men alla kommer inte att möta Jesus i fysisk gestalt. En del kommer att få ta ställning för eller emot Jesus när de ser hans lärjungar. Här avslutas med en optimistisk syn att lärjungarna faktiskt kommer att bli väl mottagna på sin resa. De som tar emot dem får också löfte om Guds frid och välsignelse över sina hem, se vers 11-14.]
Matthew 16:25För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv, ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det, men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull, han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i vers 25-26, se även Joh 12:25. Att’förneka sig själv’ i vers 24 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se Matt 5:3-12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i Matt 6:19-24 där Jesus förklarar att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]