Job 1:11

Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid allt som hör till honom. Då kommer du se att han ’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se vers 5] dig rakt i ansiktet.”

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

But put forth thine hand now, and touch all that he hath, and he will curse thee to thy face.

In Context

10Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt som hör till honom? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.

12Herren (Jahveh) sa till Åklagaren (Satan):”Se [här är han], allt som hör till honom är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan lämnade (gick bort från) Herrens (Jahvehs) ansikte (närvaro). [Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31-32.] 2 Job prövas

Read all of Job 1

Cross References

Job 1:5Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [ 3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte:”Mina barn kan ha syndat och’välsignat’ (hebr. barach) Gud (Elohim) i sina hjärtan [avfärdat och förbannat honom inom sig].” Så gjorde Job varje gång. [Här används ordet välsigna, men betydelsen verkar vara den motsatta, se även Job 1:11; 2:5, 9; 1 Kung 21:10, 13. Många översättningar skriver”förbanna”, men det finns hebreiska ord för att förbanna ( Job 3:1), så författaren verkar vilja få fram en poäng här. Eftersom seden var att välsigna varandra både när man möttes och tog farväl, kan välsigna också betyda”att ta farväl av” och här ha betydelsen”avvisa Gud”. Andra tolkar det som ironi eller en eufemism (omskrivning) där betydelsen är den motsatta. Ännu en förklaring kan vara att en gudfruktig skrivare som kopierat texten inte velat skriva ut en förbannelse mot Gud, och istället skrivit”välsigna”, men läsaren ska förstå att det menas det motsatta. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang ( 1 Sam 25:36; Est 1:5, 9; 9:17; Jes 25:6), se även Joh 2:3. Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var”vilda fester”, utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen”hans dag” och omnämnandet av Jobs födelsedag ( Job 3:1) gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider ( 3 Mos 23:4-44), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah. Job verkar ha fungerat som präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade ( 1 Mos 4:3-4). Noa offrade direkt när han kom ut ur arken ( 1 Mos 8:20). Abraham offrade också regelbundet ( 1 Mos 12:7, 8; 22:2). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. 3 Mos 18:21; 1 Kung 11:7; 18:26.] [ Födelsedagar Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firas av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare ( 1 Mos 40:20) och Herodes Antipas begär Johannes Döparens huvud på ett silverfat ( Matt 14:6). Två bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job ( Job 3:1) och Jeremia ( Jer 20:14), se även Pred 7:1. Paulus ger goda råd i Rom 14:5-6; Tit 1:15; 1 Kor 10:31 angående firande av olika högtider.] 2 Åklagaren inför Guds tron [Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]

Job 1:21och sa:”Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv), och naken kommer jag att dö (återvända). Herren (Jahveh) gav [alla ägodelar] och Herren (Jahveh) tog [bort dem]. Lovat är Herrens (Jahvehs) namn!” [Versen har en fin poetisk rytm där ordet”naken” binder ihop den första delen med de två verben som ordagrant är:”kom” och”återvända”. Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast”gav” och”tog”. Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]

Job 2:5Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se Job 1:5, 11] dig rakt i ansiktet.” [Identiskt med Job 1:11 förutom”ben och kött”.]

Job 2:7Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).

Job 4:5Men nu har det [oro] kommit över dig – och du är trött (utmattad), det berör dig – och du är förskräckt.

Psalms 105:15[Och sa:] ”Rör inte mina smorde (utvalda) och tillfoga inte mina profeter någon skada.” 2 Guds trofasthet mot Josef

This Verse In Other Editions

Study Job 1:11