Job 12:5
Den olycksdrabbade (”facklan”) är värd förakt – det är åsikten (den arroganta tanken) hos den säkre (den utan problem), att blåsa ut (släcka) [facklan] får fötterna att snubbla (tappa fotfästet). [Versen har flera ovanliga ord. Det första ser ut som ”fackla” (hebr. lappid), men delar man upp det med en preposition (le) och substantiv (pid) blir det ”till/för olycka”. Hela versen har en dubbelhet att Job är olycksdrabbad, men underförstått en fackla.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
He that is ready to slip with his feet is as a lamp despised in the thought of him that is at ease.
In Context
Cross References
Deuteronomy 32:35Hämnden är min [ Rom 12:9] och vedergällningen för den tid när deras fot ska slinta. Olyckans dag är här och det som ska komma över dem ska komma med hast.
Job 16:4Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni, om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe), då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39].
Psalms 17:5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord), mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg). [Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.] 2 Del 2
Psalms 123:3Visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh), visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör), för vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig] har blivit föraktade länge nog nu. [Upprepningen av frasen ”visa oss nåd” förstärker desperationen och ärligheten i bönen.]
Proverbs 20:20Den som förbannar sin far eller sin mor, hans lampa (ande, liv) ska slockna i djupaste mörker (ordagrant ”i mörkrets ögonsten”, i den mörkaste delen av pupillen, helt omringad av mörker).
Amos 6:1Ve över dem, de obekymrade (som inte bryr sig och lever bekvämt) i Sion [Jerusalem] och de säkra (trygga) på Samariens berg, de förnämsta [eliten; de celebra männen] av det främsta folket, till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).