Job 16:11
Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil) och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural].
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
God hath delivered me to the ungodly, and turned me over into the hands of the wicked.
In Context
Cross References
Job 1:13[Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.] 3 Den första olyckan En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin.
Psalms 7:14gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för”känner ilska” i vers 12 är hebr. zaar, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se 4 Mos 23:7-8.]
Psalms 31:8Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek), att du har sett mitt lidande, du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Romans 11:32Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar]. 1 Lovprisning inför Guds storhet och nåd [Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet, hur stor Guds nåd är! På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]