Job 2:8

Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.] [Vers 7 har sår (hebr. shechin) i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans tre bekanta inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symtom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

And he took him a potsherd to scrape himself withal; and he sat down among the ashes.

In Context

7Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).

9Hans hustru sa till honom:”Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]?’Välsigna’ Gud (Elohim) [avfärda/förbanna honom, se Job 1:5] och dö (fall ned död)!” [Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]

Read all of Job 2

Cross References

Esther 4:1När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]

Job 19:14Mina närmaste [släktingar] har lämnat, mina vänner har glömt mig.

Psalms 38:5För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud) [som flodvågor som håller på att dränka mig]; de är som en tung börda [omöjlig att bära].

Isaiah 61:3stärka dem som sörjer i Sion, ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje] i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg], glädjens olja i stället för sorg, högtidskläder för lovprisning i stället för missmod (en tung ande). De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag], planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom. [I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder att ära.]

Ezekiel 27:30Och de ska låta sina röster höras över dig och ska ropa bittert och kasta stoft på sina huvuden, de ska rulla sig själva i aska,

Matthew 11:21”Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin! [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.] Ve dig, Betsaida! [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.] För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.

This Verse In Other Editions

Study Job 2:8