Job 21:16
Se, det goda är inte i deras hand. De ondas rådslag är långt bort från mig.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Lo, their good is not in their hand: the counsel of the wicked is far from me.
In Context
Cross References
Genesis 49:6Låt inte min själ komma till deras rådslag, må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap, för i sin vrede slaktar de män och med sin godtyckliga nåd (vilja – hebr. ratson) lemlästar de oxar.
Job 12:9Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser] att det är Herrens (Jahvehs) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]? [Detta är enda gången i dialogerna i kap 3-37 som Herrens personliga namn JHVH används.]
Psalms 1:1[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.] 2 Psalm 1 – Två vägar [Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös (hebr. rasha) beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för att göra det onda, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse:”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över”Sch…sch!” för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn:”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med”rikt välsignad” och”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
Psalms 52:5Du älskar ondska istället för det goda, lögn mer än att tala det rättfärdiga. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Proverbs 5:8Låt din väg vara långt borta från henne, gå inte nära dörren till hennes hus.
Luke 16:2kallade han till sig förvaltaren och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.’ [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]