Job 37:24
Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom. Han ser inte alla de visa i hjärtat. [Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog ( Job 34-37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
In Context
Cross References
Psalms 33:8Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahveh), må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom.
Ecclesiastes 9:11Jag återvände och såg under solen att det är inte de snabba som vinner loppet, inte hjältarna som vinner striden, inte de visa som får bröd, inte de kloka som får rikedom, inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek). Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Jeremiah 5:22Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Ska ni inte darra inför mitt ansikte? Vem har lagt sanden vid havets strand, en evig förordning (ordagrant ”saker inristat”) som inte förändras? Trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra den [skölja bort sanden]. De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
Jeremiah 33:9Och denna stad ska för mig bli ett glädjens namn, till lovsång och till härlighet inför alla jordens folkslag, som ska höra allt det goda som jag gör för dem, och ska frukta och darra över allt det goda och över all frid (shalom) som jag gör mot dem.
Jonah 1:16Männen fruktade Herren (Jahveh) med stor fruktan, och de offrade med offer och lovade med löften. [Versen är uppbyggd av tre par verb/substantiv med samma rot (hebr. jare/jirah, zavach/zevach och nadar/neder). Att offra och ge löften var ett vanligt sätt att visa sin tacksamhet när man räddats ur en fara.]
Matthew 11:25I den stunden (vid den tiden) började Jesus tala (svarade han) och sa: ”Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de visa och kloka (förståsigpåare) och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (omyndiga, okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).