Jonah 3:5
Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) [de litade på att budskapet var sant]. Och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Exodus 33:6Så från berget Horeb (hebr. Chorev) [berget Sinai och vidare på vandringen] tog Israels söner av sig (befriade de sig från) alla sina smycken. 2 Uppenbarelsetältet
2 Chronicles 20:3Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren (Jahveh), och han utlyste en fasta över hela Juda.
Jeremiah 31:34och de ska inte längre undervisa varje man sin granne och varje man sin bror och säga: ”Lär känna Herren (Jahveh)”, för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig, från den minste av dem till den störste, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för jag ska förlåta deras överträdelser och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
Jeremiah 42:1Och alla kaptener över trupperna och Jochanan, Qareas son, och Jezanja, Hoshajas son, och hela folket från de minsta till de största, kom nära
Daniel 9:3Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud (Adonai Elohim). [Daniel riktade sin blick mot himlen, se 1 Kung 8:22; Joh 17:1.] Jag sökte honom i bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd) och fastade i säck och aska. [Daniel följde den judiska seden att ta på sig obekväma sträva kläder av get- eller kamelhår och strö aska på huvudet. En yttre handling som visar inre sorg och genuin bön, se 1 Mos 37:34; Neh 9:1; Est 4:1, 3; Jes 58:5; Jer 49:3; Hes 7:18; Joel 1:8; Matt 11:21.]
Joel 2:12Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]: Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).