Josua 1:2
Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 17:8och jag ska ge till dig och till din säd efter dig (dina ättlingar) landet som du vandrat runt i, hela Kanaans land, till en evig besittning, och jag ska vara deras Gud (Elohim).”
Deuteronomy 3:28Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett.”
Joshua 1:1Och efter Moses, Herrens (Jahvehs) tjänares, död [omkring 1406 f.Kr., enligt judisk tradition 7:e adar (infaller ofta i mars) – efter 30 dagars sorgeperiod, se 5 Mos 34:5-8] talade Herren (Jahveh) till Josua, Nuns son, Moses tjänare [öster om Jordanfloden på Moabs ökenslätter, se 4 Mos 33:48-50]. [”Och det skedde att efter” lyder den ordagranna inledningen till Josuas bok och det är en övergång från föregående boks sista kapitel där speciellt Moses död beskrivs, se 5 Mos 34. Första gången Josua nämns är när Mose utser honom att leda striden mot amalekiterna, se 2 Mos 17:8-13. Josua var också en av de tolv utforskarna och Mose gav honom ett nytt namn, se 4 Mos 13:2-4, 8, 16. Han hade varit Moses tjänare alltifrån sin ungdom, se 2 Mos 24:13; 33:11; 4 Mos 11:28 och utses också till Moses efterträdare, se 4 Mos 27:18-23. Det har gått 38 år sedan Josua och Kaleb hade bespejat landet från Kadesh-Barnea, se 5 Mos 2:14. Då var Kaleb 40 år, se Jos 14:7. Josua var troligtvis i samma ålder eller yngre (men över 20 år, se 4 Mos 32:11-13) vilket gör att han nu är 60-78 år. Josua kommer att leva ytterligare 40 år och dö vid 110 års ålder, se Jos 24:29.] Han [Herren] sa [till Josua]:
Nehemiah 9:23Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlarna. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning.
Hebrews 3:5Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare.