Domarboken 3:16

Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin vänstra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

But Ehud made him a dagger which had two edges, of a cubit length; and he did gird it under his raiment upon his right thigh.

In Context

15Men när Israels söner ropade till Herren (Jahveh) reste Herren (Jahveh) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moabs kung. [Namnet Benjamin betyder ordagrant”högra handens son”. Författaren noterar att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se vers 16 och 21. Benjaminiterna var kända för sin skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand ( Dom 20:16).]

17Och han erbjöd gåvan till Eglon, Moabs kung. Eglon var en mycket välgödd (ordagrant”fet/stor överflöd/mer/mycket” – hebr. bari meód) man. [Samma uttryck används om de sju feta korna i Josefs dröm, se 1 Mos 41:1-4.] 3 Ehud lämnar palatset – sedan han gett Eglon gåvan

Read all of Domarboken 3

Cross References

Judges 3:21Och Ehud drog fram sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra höft och drev in det i hans buk.

Psalms 149:6Guds lov (upphöjande) ska vara i deras hals (hebr. garon) [de lovprisar med full hals] och ett tveeggat (ordagrant: tvåtandat) svärd i deras hand. [ Heb 4:12] [Lovprisning är ett vapen – ett svärd!]

Hebrews 4:12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av] själ och ande, både leder och märg [i plural:”märgmassor”], och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats tankar (känslosamma överväganden; reflektioner) och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds]. [Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är”ett svärd med två mynningar/munnar/kanter” (”mynning” som i ordet”flodmynning” från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

Revelation 2:12Skriv följande till församlingen Pergamons budbärare (ängel): 2 Inledning”Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: [Ordagrant:”svärdet, det med två munnar, det skarpa”. Guds ord från hans mun är den ena sidan, och när vi med vår mun talar Guds ord är det den andra sidan av svärdet, se också Upp 1:16; Heb 4:12.] 2 Uppmuntran

This Verse In Other Editions

Study Domarboken 3:16