Leviticus 16:21
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem]. [Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se Matt 26:67; Mark 14:65; Joh 18:22.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Leviticus 1:4Och han ska lägga sin hand på brännoffrets huvud och det ska ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) och ge försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom.
Leviticus 26:40Om de bekänner sina synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig,
Nehemiah 1:6Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
Psalms 32:5Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld). Jag sa: ”Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp) mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren”, och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Proverbs 28:13Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse), men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.
Daniel 9:3Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud (Adonai Elohim). [Daniel riktade sin blick mot himlen, se 1 Kung 8:22; Joh 17:1.] Jag sökte honom i bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd) och fastade i säck och aska. [Daniel följde den judiska seden att ta på sig obekväma sträva kläder av get- eller kamelhår och strö aska på huvudet. En yttre handling som visar inre sorg och genuin bön, se 1 Mos 37:34; Neh 9:1; Est 4:1, 3; Jes 58:5; Jer 49:3; Hes 7:18; Joel 1:8; Matt 11:21.]