Luke 5:33
De [fariséerna] sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker.” [Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.”
Cross References
Isaiah 1:15När ni sträcker era händer [i bön om hjälp], så döljer jag mina ögon för er, även om ni ber många böner, så lyssnar jag inte. Era händer är fulla av blod,
Zechariah 7:6Och när ni åt och drack, var det inte ni som åt och drack?’ ”
Matthew 9:14Sedan kom Johannes [Döparens] lärjungar fram till honom och frågade: ”Vi och fariséerna fastar ofta [rättrogna judar fastade regelbundet på måndagar och torsdagar], men dina lärjungar fastar inte?” [Kanske råkade Matteus fest infalla på en sådan fastedag.]
Mark 2:18Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?”
Luke 7:34Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: ’Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).’
Luke 18:12Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’ [Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen”till” i vers 11 (gr. pros) kan också översättas”om” eller”för”. Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och”bad för sig själv”. Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad”om” sig själv, eller ännu värre”till” sig själv genom att prisa sin egen godhet.]