Luke 7:9
När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sa till folket som följde honom: ”Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro.”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 8:10När Jesus hörde detta förundrade han sig [Jesus förvånas och slås med häpnad] och sa till dem som följde honom: ”Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte funnit (mött/träffat på) [en] sådan stor (omfattande) tro hos (nära intill – gr. para) någon i Israel.
Matthew 15:28Då svarade Jesus henne:”O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske.” [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26-27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder”som ett hjärta” och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen. Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: Matt 14:31”Vilken liten/kortvarig tro du har” – riktat till lärjungen Petrus. Matt 15:28”O kvinna, din tro är stor” – riktat till en icke-jude och kvinna! Matt 16:8”Vilken liten/kortvarig tro ni har” – riktat till lärjungarna.] I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad). 1 Tillbaka till Galileen via Dekapolis 2 Många helas (Mark 7:31-37)
Romans 9:4De är israeliter, de har: barnaskapet [Gud kallar Israel sin förstfödde son, se 2 Mos 4:22] och härligheten (Guds närvaro) [Gud ledde dem genom öknen med eldstoden och molnstoden, se 2 Mos 13:21] och förbunden [till Abraham, 1 Mos 15:18, och till folket 2 Mos 19:5] och givandet av undervisningen (”laggivningen” – gr. nomothesia) [Syftar både på Moseböckerna (Torah) och på händelserna på Sinai berg.] och tempelgudstjänsten [ Heb 9:1] och löftena [om beskydd, fred och välgång].