Malachi 3:8
Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig). Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi rövat från dig?” Med tionde och offer.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Leviticus 19:25och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
Numbers 18:21Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet.
Nehemiah 13:4En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en som var nära (en vän, släkting eller vänligt inställd) till Tobia (hebr. Tovijaho), blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. [Tobia var en ammonit som var gift med en judisk kvinna, se Neh 6:17-19. Han introduceras i Neh 2:10 och motarbetade Nehemja.]
Psalms 29:2Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahveh) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att”ge”, hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen”Guds söner” används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
Proverbs 11:24Den finns som [frikostigt] sprider (strör, sår) ut, och [hela tiden] får mer och mer, och den finns som undanhåller (snålar; sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande) – vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd). [Genom att ge av sina tillgångar förökas allt och blir tillgodosett då det ständigt fylls på.]
Malachi 1:8Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett halt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]! Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).