Mark 5:40
Då började de hånskratta åt honom (driva med honom). När han väl hade kört ut alla, tog han (under sin ledning) med sig barnets far och mor och sina lärjungar [Petrus, Jakob och Johannes] och gick in där barnet låg.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 19:14Och Lot gick ut och talade till sina [blivande] svärsöner som skulle gifta sig [hade gift sig] med hans döttrar och sa:”Upp, gå bort från den här platsen, för Herren (Jahveh) ska fördärva staden.” Men han var för sina svärsöner som en som skämtar (skojar, driver med). [Hebreiska texten är utan tempus. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med”redan gifta svärsöner” vilket skulle syfta på andra döttrar (än de två som nämns i vers 8) som redan var gifta, men eftersom döttrarna bor med honom är mer troligt att de är trolovade och texten syftar på blivande svärsöner (så översätter latinska översättningen Vulgata). Oavsett är huvudpoängen att de inte lyssnade och trodde inte att han menade allvar. Samma verb beskriver Saras svar, se 1 Mos 18:12, 13, 15.]
Nehemiah 2:19Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tobia (hebr. Tovijaho), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sa: ”Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?”
Psalms 22:7Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5-6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldlössen från ekträd som är dess värd. Efter att de hade torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55-58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]
Matthew 7:6”Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna. Kasta inte era pärlor till (framför) svinen. De [svinen] trampar ner pärlorna och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er.” [Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar”inte ge det som är heligt” om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det. Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar”era pärlor” på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I Ords 11:22 liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar med.] 3 Uthållig bön ger resultat (Luk 11:9-13)
Luke 8:53Då hånskrattade de [flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan, se Matt 9:23] åt honom, de visste ju att hon var död.
Acts 17:32När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sa: ”Vi vill höra dig tala om detta igen.” [Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde att bara själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]