Mika 7:14
Vakta ditt folk, med din stav ditt arvs flock, som bor för sig själv, som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält, låt dem beta i Bashan och Gilead som i forna tider.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
13Landet ska bli ödelagt för dem som bor där på grund av frukten av deras gärningar.
15Som i de dagar då du kom ut ur Egyptens land, ska jag visa honom förunderliga ting.
Cross References
Numbers 23:9Från klippornas topp (toppen på en flat klipphäll) ser jag [Bileam] honom [landet Israel], från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk (hebr. am) som bor avskilt och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag (hebr. goj) av andra. [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
Numbers 32:4landet som Herren (Jahveh) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap.”
Psalms 23:1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ Herren (Jahveh) är min herde [kung, fåraherde]. Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist). [I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb”att valla”. Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger”min herde” visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant”jag ska inte sakna.” Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
Psalms 77:5Du höll mina ögonlock öppna, jag var betryckt och kunde inte tala.
Psalms 100:3Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim) – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva – [vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap) på hans betesmark (grönbete). [ Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
Isaiah 27:13Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahveh) på det heliga berget i Jerusalem.