Nehemiah 10:39
För både Israels barn och Levi barn ska föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvakterna och sångarna är. Vi ska inte försumma vår Guds hus. ______
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Numbers 18:30Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen.
Deuteronomy 12:17Inom dina portar ska du inte äta tiondet av din säd eller av ditt vin eller av din olja, eller förstlingen från din hjord eller från din flock och inget löfte som du har lovat, inte dina frivilliga gåvor och inte din hands offer,
2 Chronicles 31:11Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens (Jahvehs) hus, och man inredde sådana.
Nehemiah 12:47Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Nehemiah 13:12Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen.
Hebrews 10:25och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna), precis som några har för vana att göra (som är en sed för vissa), utan i stället uppmuntrar (förmanar, tröstar) [varandra], och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen]. [I vers 24 har grekiskan substantivet paroxusmos (provokation, uppvigling, tvist, motivation) som kommer från ett verb med innebörden att resa upp, väcka och skärpa. Det används i Apg 15:39 om en skarp konflikt, men har här betydelsen att stimulera, egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. episynagoge står i singular och beskriver en grupp som samlas för (ordagrant: samlas på/över, dvs. bygger på) ett bestämt syfte. Ordet kommer från verbet episynago (epi – på; synago – att samla ihop). I vers 22-24 påträffar vi tro, hopp och kärlek –”dessa tre” som utgör det bestående och oföränderliga, se även 1 Kor 13:13. De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning:”låt oss i tro gå fram inför tronen”,”låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse” och”låt oss tänka på varandra med kärlek”. På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.]