4 Moseboken 11:15
Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände.” 3 Guds svar till både folket och Mose
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
14Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig.
Cross References
Exodus 32:32Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i.” [Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]
Job 3:20Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal) och liv till en bitter själ [ Job 7:11; 10:1; 21:25],
Job 7:15så att du väljer att kväva (hebr. machanaq) min själ – döda mina ben.
Jeremiah 20:18Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern för att se arbete och sorg så att mina dagar uppslukas av skam?
Jonah 4:8När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sa:”Det är bättre för mig att dö än att leva.” [I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se Jona 1:4; 2:1.]
Philippians 1:20Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se Rom 8:19] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se vers 13.]