Proverbs 1:7
Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning). [Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för”början/begynnelsen” (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.] 2 Lyssna på undervisning
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
The fear of the LORD is the beginning of knowledge: but fools despise wisdom and instruction.
In Context
Cross References
Psalms 111:10början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh). [ Ords 1:7; 9:10] [Ordet”Heligt” börjar på qof och”början” börjar på resh. Här används samma ord för”början/begynnelsen” (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers”början till vishet är fruktan för Herren” är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.] 2 ש – Shin, ת – Tav Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7]. Hans lov består (går upp) för evigt! [Ordet”förstånd” börjar på bokstaven shin och till sist som avslutning”lov” på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]
Proverbs 1:29Därför att de hatade kunskap och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh),
Proverbs 9:10Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh) och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening]. [Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för”början”. Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]
Proverbs 15:33Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar), och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).
Ecclesiastes 12:13Slutordet – när [helheten av] allt har blivit hört [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]: Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), för detta gäller alla människor. [Sista raden lyder ordagrant”detta är hela människan” och kan tolkas som att det gäller alla människor ( Rom 3:29), är alla människors plikt, eller att det rör det som är viktigt för hela människan. I nästa mening (vers 14) återkommer kol – det hebreiska ord som kan översättas allt/alla/hela/varje – två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något här på jorden är att frukta Gud och lyda honom, Matt 6:33.]
Romans 1:28Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. [Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder. Ordet ”och” används inte mellan någon av orden (men har lagts till i översättningen för attt få korrekt svenska). Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa tjugoen synder som fyller de som överger Gud; det är några exempel.]