Proverbs 26:27
Den som gräver en grop [för en annan människa] faller själv i den, och den som rullar en sten [för att orsaka skada] får den över sig själv.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Whoso diggeth a pit shall fall therein: and he that rolleth a stone, it will return upon him.
In Context
Cross References
Esther 7:10Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.
Psalms 7:15Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte], han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete) och föder falskhet (lögner, tomhet). [ Jak 1:13-15]
Psalms 9:15så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Visa mig nåd”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.] 2 ט – tet
Psalms 57:6[Refräng:] Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim), må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
Proverbs 28:10Den som leder de rättfärdiga in på en ond väg faller själv i sin grop, men de renhjärtade kommer att få ett gott arv.
Isaiah 3:8För Jerusalem är i ruiner och Juda har fallit, eftersom deras tungor (deras tal) och deras gärningar är emot Herren (Jahveh), de provocerar ögonen av hans härlighet (vanhelgar hans härlighets närvaro). [Detta är en ovanlig metafor. Guds härlighet tycks här identifieras med honom själv, som en del av hans innersta väsen; och att ”provocera hans härlighets ögon” är att tvinga honom att se på dem med vrede.]