Psaltaren 119:39

Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42] som jag fruktar (är rädd för), för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

Turn away my reproach which I fear: for thy judgments are good.

In Context

38Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare, som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.

40Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet. 2 ו – vav [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]

Read all of Psaltaren 119

Cross References

2 Samuel 12:14Likväl (som en konsekvens), eftersom du har fått Herrens (Jahvehs) fiender att häda [eller”verkligen visat Herren förakt”], ska sonen (hebr. ben) som är född till dig döden dö.” [Hebreiskan i första raden kan dels tolkas att David har föraktat Herren genom denna synd. Herrens fiender kan syfta på hedningar eller israeliter som föraktar hur Gud agerar, om han låter David komma undan med mord utan något straff. Att sonen dör visar att Gud både förlåter, men också är rättfärdig och synden har konsekvenser. Det är skillnad mellan att bli förlåten för sin synd och domen av synd. Gud förlät Davids synd, men han tog inte bort alla konsekvenser av synden. Den första var att barnet dog, se även Rom 6:23. Denna händelse kommer att påverka hans familjerelationer.]

Psalms 39:8Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)? Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet qavah, översatt ”sträva efter”, i första raden och substantivet tohelet, översatt ”hopp” i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från ”vad” till ”vem”. Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]

Psalms 119:20Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person), i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).

Psalms 119:31Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot). Herre, låt mig inte komma på skam!

Psalms 119:75Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).

Psalms 119:131Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar, för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).

This Verse In Other Editions

Study Psaltaren 119:39