Psaltaren 25:13

Han själv [den person som fruktar Herren] ska leva i godhet (det ska gå väl för honom), och hans efterkommande ska inta (ärva) landet. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Ordet ”Han själv” börjar på den bokstaven. Det är det hebreiska ordet nefesh som ibland översätts med själ, och syftar på hela människan som en levande varelse. Det förstärker versens budskap om att det ska gå väl för dem som ärver landet.] 2 ס – samech

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

His soul shall dwell at ease; and his seed shall inherit the earth.

In Context

12Var finns den människa som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)? Honom ska Herren (Jahveh) undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva). [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden ”Var finns” på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren (Jahveh).] 2 נ – nun

14Herren anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom, och han visar (uppenbarar) sitt förbund för dem. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet ”anförtror sig åt” som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.] 2 ע – ajin

Read all of Psaltaren 25

Cross References

Genesis 17:7och jag ska upprätta (etablera) mitt förbund mellan mig och dig och din säd (dina efterkommande, ättlingar) efter dig, genom deras generationer som ett evigt förbund, för att vara Gud (Elohim) till dig och till din säd efter dig,

Deuteronomy 33:26”Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El), han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa (hebr. ezer) dig, på skyarna i sitt majestät.

Psalms 36:8Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud (Elohim)! Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.

Psalms 37:11Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet, och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden”Och”,”Men” osv. börjar med vav. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5. Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.] 2 ז – zajin

Psalms 37:26Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta], och hans barn (avkomma) är välsignade. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet”ung” med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.] 2 ס – samech

Psalms 37:34Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahveh), håll dig på hans väg. Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet, du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet ”Vänta” som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.] 2 ר – resh

This Verse In Other Editions

Study Psaltaren 25:13