Psaltaren 30:13
Därför ska hela min varelse (ordagrant:”ära”; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan) lovsjunga dig och inte vara tyst. Herre (Jahveh) min Gud, jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se 1 Mos 23:2; 50:10; 1 Sam 25:1; 28:3. De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se 2 Kung 19:1. Tyget gjordes av get- eller kamelhår ( Matt 3:4). Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i vers 12 beskriver det som om Gud personligen lossar säcktyget, som den sörjande har svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till”glädje”. Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]
Bibeln (Svenska)