Psaltaren 90:13
Kom tillbaka, Herre (Jahveh), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.] trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Return, O LORD, how long? and let it repent thee concerning thy servants.
In Context
12Lär oss antalet av våra dagar så att vi kan få visa hjärtan.
Cross References
Exodus 32:14Och Herren (Jahveh) ändrade sig om (sorg-tröstade – hebr. nacham) ondskan som han hade talat att han skulle göra mot sitt folk. [Hebr. nacham i vers 12 och 14 översätts ibland till”ångra”, men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva”ändringen” i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över hur snabbt folket föll i synd, men börjar nu processen att trösta och genom att inte förgöra dem.]
Deuteronomy 32:36Herren ska döma sitt folk och ångra sig själv för sina tjänare, när han ser att de är borta, att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
Psalms 6:4Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad, men du Herre (Jahveh) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.] 2 Upprepad bön
Psalms 74:10Hur länge, Gud (Elohim), ska dina motståndare få häda? Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
Psalms 80:15Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig! Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
Psalms 106:45Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem och ångrade sig (kände en sorg och agerade) i enlighet med sin överflödande (rika) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Ordet för att ”ångra” (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen ”inser att det var fel”. Betydelsen är både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]