Revelation 2:13
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) var du bor – [på en plats] där Satan har sin tron (har inflytande och stark påverkan). Ändå håller du fast vid mitt namn [vägrar tillbe och kalla den romerska kejsaren för Gud, utan håller fast vid att Jesus är Herre]. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades [fick lida martyrdöden] hos er [i er stad] där Satan bor. [På altaret i Pergamon offrade man till alla tänkbara avgudar, och främst av dem var den största grekiska guden Zeus. Hans altare fanns centralt och det är antagligen det som refereras till som ”Satans tron”. Det var här pastorn i församlingen, Antipas, hade fått lida martyrdöden då han vägrat tillbe kejsaren. Enligt legenden hade han bundits inuti en kopparoxe och bränts ihjäl under ockult tillbedjan, omkring 92 e.Kr., ett par år innan Johannes skrev detta brev. Detta altare hittades i slutet på artonhundratalet av tyska arkeologer. Det fördes till Berlin där det restaurerades och byggdes upp på Pergamonmuseet.] 2 Kritik
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 10:23När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Verserna 17-23 handlar om förföljelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid. I Apostlagärningarna beskrivs hur församlingen förföljs, se Apg 7:58; 8:1; 9:25. Den sista delen”förrän Människosonen kommer” (som bara återfinns i Matteusevangeliet) är inte entydigt definierat. Det finns olika tolkningar, några av dem är: • Att Jesus”kommer i närtid” och hinner ikapp lärjungarna när han sedan själv går ut ( Matt 11:1), på liknande sätt som när han sände ut de sjuttiotvå till varje stad han skulle komma ( Luk 10:1). • Att han”kommer i härlighet” och visar sig för lärjungarna ( Matt 17:1-2). • Jesu uppståndelse då han”kommer till Fadern”. • Den helige Andes utgjutande på pingstdagen, se Joh 1:16-17. • I Matt 24:9-10 och Luk 21:12-19 används liknande formuleringar om förföljelse som här innan Jesu förutsägelse om templets förstörelse 40 år senare ( Luk 21:20-22), då han”kommer med dom” över Jerusalem. • Både före och efter omnämnandet om förföljelsen i detta tal nämner Jesus även om den slutgiltiga domen (vers 15, 28, 32), i så fall kan det syfta på”hans andra tillkommelse” ( Matt 16:28; 24:14) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. • En referens till att missionen i Israels städer (bland judarna) kommer att pågå ända till han kommer tillbaka. Oavsett exakt betydelse är poängen ändå klar. Förföljelsen skulle inte kunna stoppa missionen. Snarare skulle den tvärtom leda den in på nya vägar och sprida evangeliet.]
Luke 21:17Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver ’alla sorter och olika typer’.]
Acts 22:20Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. [ Apg 7:58]
1 Timothy 5:8[Nu följer en varning till familjerna i församlingen:] Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant”tänker på förhand om”) sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror. [Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.] 2 Församlingsänka
2 Timothy 2:12Om vi står fasta (behåller fältet, blir kvar i tron, vilket vi gör), ska vi få regera som kungar med honom. Om vi förnekar (aktivt tar avstånd från honom, har som livsstil att förneka honom), så ska han förneka oss. [ Luk 12:8-9]
Hebrews 10:23Låt oss [då] orubbligt [då borde vi utan att ändra läge eller position ständigt] hålla fast vid (gripa tag i; lägga beslag på; förankra, behålla; helt äga) hoppets bekännelse [så att vi inte förlorar den trosvissa förväntan ( 2 Kor 3:12) som gör att vi talar i enlighet med Guds vilja] – för han som gav (tillkännagav) [det välgrundade] löftet är trofast (trogen, pålitlig).