2 Krönikeboken 32:31
Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom [och visa konsekvenserna av högmod] och få veta allt som var i hans hjärta.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 22:1Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sa till honom:”Abraham” och han svarade:”Här är jag.” [Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att”jag står till förfogande” eller”jag är beredd att ta ansvar”. Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i Bibeln. Ordet förekommer tre gånger i detta kapitel, se vers 7 och 11. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
Deuteronomy 8:16som mättade dig med manna i öknen [ 2 Mos 16:31-36], 2 som dina fäder inte kände till, att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
Judges 16:20Och hon sa: ”Filistéerna är över dig Simson!” Och han vaknade ur sin sömn och sa (alternativt: tänkte): ”Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv.” Men han visste inte att Herren (Jahveh) hade vikt från honom.
2 Kings 20:11Och Jesaja, profeten, ropade till Herren (Jahveh) och han förde tillbaka skuggan tio steg som den redan hade tillryggalagt på Achaz urtavla. 2 Ankomst av vänliga budbärare med gåvor
Job 1:11Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid allt som hör till honom. Då kommer du se att han ’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se vers 5] dig rakt i ansiktet.”
Psalms 27:9dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud (Elohim). [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]