2 John 1:4

Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

I rejoiced greatly that I found of thy children walking in truth, as we have received a commandment from the Father.

In Context

3Nåd (oförtjänt favör) [kraft], barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling) och frid, vare (ska vara) med oss från Gud Fadern och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son, i sanning och kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]. [Verserna 1b-3 är symmetriskt strukturerade i en kiasm: A älskar (gr. agapo) B i sanning (gr. en aletheia) C sanningen (gr. aletheian) C nåd, barmhärtighet, frid – kärlek B i sanning (gr. en aletheia) A kärlek (gr. agape) Verbet älskar och substantivet kärlek ramar in hela stycket. Frasen”i sanning” formar en inre ram. Centralt i vers 1b-3a beskrivs först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen – som förblir i oss – syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6. Den utgivande kärleken beskrivs genom: nåd, barmhärtighet och frid.] 2 Det stora budet [Vers 4-6 är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.]

5Nu ber jag dig, min fru (gr. kyria, se vers 1) – det är inget nytt bud jag skriver till dig, utan [en upprepning av] det vi haft från början: att vi ska (må) älska varandra (med Guds osjälviska, utgivande kärlek).

Read all of 2 John 1

Cross References

Malachi 2:6Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid (shalom) och uppriktighet (rättrådighet) vandrade han med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).

Ephesians 5:2och vandra (lev) i kärlek, precis som också den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskade oss och utgav sig själv för oss som en offergåva och ett väldoftande offer (slaktoffer) åt Gud.

Philippians 4:10Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det]. [Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se vers 18). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea Maritima i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se Apg 25-28.]

1 Thessalonians 3:6Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek [som är osjälvisk och utgivande]. [Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.] Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er.

1 John 2:6Den som [gång på gång] säger sig förbli [ Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

This Verse In Other Editions

Study 2 John 1:4