Exodus 13:18

Gud lät folket gå runt genom öknen mot Vasshavet (Röda havet). Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten. [Bibeln använder det generella ordet Vasshavet (hebr. jam sof) och sedan bara havet ( 2 Mos 14:2, 9, 16, 21, 22, 23, 26, 27, 28, 30; 15:1). I 1 Kung 9:26 refererar det till Aqabaviken och Röda havet vid nuvarande Eilat. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver Röda havet. Eftersom Röda havet har två armar på vardera sidan om Sinaihalvön, den västra är Suezviken och den östra är Aqabaviken, finns flera förslag på exakt var israeliterna korsade Röda havet.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

But God led the people about, through the way of the wilderness of the Red sea: and the children of Israel went up harnessed out of the land of Egypt.

In Context

17Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaka till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med- och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]

19Mose tog även med sig Josefs ben, eftersom han hade tagit en ed, ett löfte av Israels barn (söner), och sagt: Gud (Elohim) ska säkerligen komma ihåg er och då ska ni ta mina ben med er. [Josef kände med säkerhet till det ord som Gud talat till Abraham när han sagt att de skulle vara slavar i Egypten under fyra generationer och sedan komma tillbaka till landet, se 1 Mos 15:13-16, därför tog han detta löfte av Israels söner som nu Mose uppfyller.]

Read all of Exodus 13

Cross References

Exodus 12:51Det var på exakt den dagen som Herren förde Israels barn (söner) ut ur Egyptens land som en härskara (armé – hebr. tsevaot). [ 2 Mos 12:17]

Exodus 14:9Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans ryttare och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Tsefon. [På nytt nämns platserna, se vers 2.]

Deuteronomy 32:10Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland, på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark [där vinden tjuter eller djur ropar i natten]. Han omslöt (gav beskydd åt) honom, han tog hand om (förbarmade sig över) honom, han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).

Psalms 68:8Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk, när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

This Verse In Other Editions

Study Exodus 13:18