2 Moseboken 32:1
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sa till honom: ”Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 19:14Och Lot gick ut och talade till sina [blivande] svärsöner som skulle gifta sig [hade gift sig] med hans döttrar och sa:”Upp, gå bort från den här platsen, för Herren (Jahveh) ska fördärva staden.” Men han var för sina svärsöner som en som skämtar (skojar, driver med). [Hebreiska texten är utan tempus. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med”redan gifta svärsöner” vilket skulle syfta på andra döttrar (än de två som nämns i vers 8) som redan var gifta, men eftersom döttrarna bor med honom är mer troligt att de är trolovade och texten syftar på blivande svärsöner (så översätter latinska översättningen Vulgata). Oavsett är huvudpoängen att de inte lyssnade och trodde inte att han menade allvar. Samma verb beskriver Saras svar, se 1 Mos 18:12, 13, 15.]
Genesis 39:8Men Josef vägrade och sa till sin herres hustru: ”Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
Genesis 44:15Josef sa till dem: ”Vad är det ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?”
Exodus 14:11och de sa till Mose: ”Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
Exodus 20:3Du ska inte ha några andra (främmande) [plural] gudar (elohim) vid sidan av mig (ordagrant: ”över mitt ansikte”; som konkurrerar med min plats).
Exodus 24:18Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua hade väntat längre ner på berget].