Genesis 22:8
Abraham svarade: ”Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son.” De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
2 Kings 2:6Och Elia sa till honom: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig ända till Jordan.” Men han sa: ”Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de två vidare.
Matthew 19:26Men Jesus såg på dem och sa [svarade sedan]:”För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 25], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga).” [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]
John 1:36När han [på avstånd] fick se Jesus gå förbi sa han: ”Se, där är Guds Lamm.”
Revelation 5:6Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste. [I föregående vers”hör” Johannes om ett lejon som har segrat, se vers 5. När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten av tronrummet.] Det såg ut som om det hade blivit slaktat, hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt] och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden. [De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se Upp 1:4. Tidigare i Upp 4:5 såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]
Revelation 7:14Jag svarade honom:”Min Herre, du vet det.” [Detta är andra och sista gången som en av de tjugofyra äldste talar direkt till Johannes. Den första gången var för att trösta honom då det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen, se Upp 5:5. Den äldste ger både en förklaring om varifrån de har kommit och vad som väntar dem.] Då sa han till mig:”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.