Genesis 22:9
Och de kom till platsen som Gud (Elohim) hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där och lade i ordning veden. Sedan band (hebr. aqed) han Isak, sin son, och lade honom på altaret ovanpå veden. [Inom judendomen har denna berättelse fått namnet Akedah – ”bindandet” av Isak.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
10Och Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
Cross References
Genesis 8:20Noa byggde ett altare åt Herren (Jahveh). Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.
Genesis 22:2Han (Gud) sa:”Ta nu (jag ber dig) din son, din ende (dyrbare – hebr. jachid) son som du älskar (hebr. ahava) – Isak, och gå till Morias land och offra honom där som brännoffer (hebr. olah) till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om.” [I den här versen används ordet jachid för första gången. Ordet beskriver något som är dyrbart. Abraham hade ju även Ismael, men Isak är den ende, enfödde sonen till Sarah. Även ordet för älska ahava används första gången i GT här. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss genom att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Isaiah 53:4Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [ Matt 8:17], och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b]; och vi – vi såg honom som slagen (straffad), pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Matthew 26:1När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om den sista tiden, se Matt 24:4-25:46] sa han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]:
Mark 15:1Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judeen och Samarien och bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.]
Acts 8:32Det sammanhang han läste i Skriften var [från Jesaja]: Som ett får fördes han bort för att slaktas, och som ett lamm är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.