Genesis 28:4
och ger till dig Abrahams välsignelser och till din säd med dig, så att du kan ärva landet som du vistats i, som Gud (Elohim) gav till Abraham.”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 12:1Nu sa Herren (Jahveh) till Abram:”Gå du (själv) ut (hebr. lech lecha) från ditt land [Haran i Mesopotamien] och från din släkt (hemort) och från din fars hus [Tera och hans familj, se 1 Mos 11:31-32] till landet jag ska visa dig. [Att lämna allt och följa Gud krävde tro, se Heb 11:8-10. I det hebreiska uttrycket lech lecha finns också betydelsen att”gå till sig själv”, dvs. att hitta sig själv i processen. Ordet släkt (hebr. moledet) betyder inte bara släkt utan även”platsen för din födelse” och”ursprung”. Det syftar på en längre historia bakåt än bara din egen livstid. Liknande fras använder Jesus när han kallar, se Matt 10:37. Tre gånger upprepas frasen”från”, vilket följs av tre löften: ett nytt land, ett nytt folkslag och välsignelse till både honom själv och flera.]
Genesis 12:7Herren (Jahveh) visade sig för Abram och sa: ”Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land.” Och han byggde ett altare där till Herren (Jahveh) som hade visat sig för honom.
Genesis 15:5Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sa: ”Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!” Sedan sa han till honom: ”Så talrika ska dina ättlingar bli.”
Genesis 17:6Jag ska göra dig mycket, mycket fruktsam och jag ska skapa folkslag från dig och kungar ska komma från dig (bli dina ättlingar),
Genesis 22:17som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
Psalms 72:17Må hans namn [kungen] leva för evigt, må hans namn blomstra så länge solen skiner. I honom ska man välsigna sig, alla hednafolk ska prisa honom salig. [ 1 Mos 12:3] ______ 1 Avslutande lovprisning [Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se Ps 41:14; 89:53; 106:48.]