Job 2:13
Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [De tre besökarna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting förrän den som är i sorg är redo att prata. Ursprunget till denna sed kommer från att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 1:5Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon – en [hel] dag (dag ett – hebr. jom echad). [Den första dagen beskrivs annorlunda än de övriga dagarna (som benämns en andra, en tredje, en fjärde, osv). I stället för ordningstalet”första” används grundtalet”ett” (hebr. echad). Ordet beskriver en enhet som utgörs av olika delar. En man och en kvinna är två enheter som tillsammans bildar ett kött ( 1 Mos 2:24). Uttrycket jom echad beskriver alltså en hel dag, ett dygn, som består av en period ljus och en period mörker. Det är samtidigt den första”hela dagen” som beskrivs (från jordens perspektiv). Precis som på svenska kan ordet”dag” (hebr. jom) betyda den ljusa delen av dygnet, ett helt dygn eller en del av en dag (t.ex. arbetsdag). Frasen”det blev kväll och det blev morgon” återkommer som en avslutning av de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. Att kvällen nämns före morgonen menar många ligger till grund för att en ny dag inom judendomen inleds på kvällen. I skapelseberättelsen inleder dock ljuset varje dag (förutom den första). Gud verkar när det är ljust, först därefter blir det mörkt (kväll) och dagen är fullkomnad när ljuset bryter fram (morgon) nästa dag.] [ Skapelsedagarna Inget tidsintervall anges från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen, då Gud låter det bli ljus (vers 3). Solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Det finns åtminstone tre sätt som de sex skapelsedagarna kan förstås utifrån hebreiskan: • Sex 24-timmars dygn som följer direkt efter varandra. • Sex 24-timmars dygn, men dagarna följer inte varandra. Först kommer dag ett, en okänd tid passerar, sedan kommer en andra dag, osv. • De sex dagarna är ett litterärt vackert sätt att beskriva det Gud gör i sex distinkta skeden och i en speciell ordning, men dagarna ska inte förstås som bokstavliga dygn även om de litterärt beskrivs som sådana. Utöver dessa tre sätt förekommer också tanken att ordet dag (hebr. jom) avser en period av obestämd längd. När jom kombineras med prefixet be (bejom) finns den betydelsen ibland. Den vanligaste betydelsen är”den dag” (138 ggr) och syftar på något som sker inom ramen av ett dygn ( Jos 8:25). Vid ett trettiotal tillfällen är betydelsen en obestämd längd och inte en specifik dag, t.ex. en tid av nöd ( Ps 77:3). Utöver det är bejom det uttryck som hebreiskan använder för”när” eller”om” ( 1 Mos 2:16, 17; 2 Mos 10:28; 3 Mos 14:57; Ps 20:10). Det är sammanhanget som avgör betydelsen. I skapelseberättelsen används inte bejom, utan endast jom och dessutom i kombination med morgon och kväll. Den naturliga tolkningen är därför att författarens avsikt var att beskriva vanliga dagar. Den sjunde dagen beskrivs som att den inte har ett slut (ingen kväll eller morgon) och skulle kunna fortsätta ännu. Det är korrekt, men de sex skapelsedagarna avslutas alla med”det blev kväll och det blev morgon” vilket gör något av de tre alternativen ovan mer troligt.] 3 En andra dag – atmosfären
Genesis 50:10De kom till Atads tröskplats på andra sidan [floden] Jordan. Där sörjde de och jämrade sig högljutt. Han sörjde sin far i sju dagar.
Nehemiah 1:4[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja”reser sig upp” i Neh 2:11-16.] Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Psalms 77:4När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig, när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.] 2 Olyckan
Isaiah 47:1Kom ner och sitt i stoftet, du jungfru Babels dotter, sitt på marken utan tron, kaldéernas dotter, för du ska inte mer kallas vacker eller späd (förnäm).
Ezekiel 3:15Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se 3 Mos 8:33]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder”högen/avlagringarna från den stora floden”. Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se 2 Mos 13:4; 23:15. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen”vårens kulle”.]