Job 3:5

Låt mörker och dödsskugga inmuta den (ta den med en återlösares rätt – hebr. gaal) åt sig själva, låt ett mörkt moln [hebr. ananah; ovanlig feminin form av det vanligaste ordet för moln, anan] vila över den. Låt allt som förmörkar dagen förskräcka den.

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.

In Context

4Den dagen – låt den vara mörk, må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den, låt inget dagsljus (hebr. nehara) skina på den.

6Den natten – låt mörker beslagta (rycka bort) den, låt den inte glädja sig i årets dagar, låt den inte räknas bland månaderna. [Job önskar att dagen inte fanns i kalendern.]

Read all of Job 3

Cross References

Deuteronomy 4:11Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjockt mörker.

Job 10:22Jordens dunkel (ett land avskärmat från ljus; i djupt mörker – hebr. erets ejfa) är som dödens skuggors mörker (hebr. ofel) och utan ordning (hebr. seder) [plural – helt i kaos] och [där även ljusets] strålar är som mörker (hebr. ofel).

Job 24:17för alla dem, morgonen är som djupt mörker (dödsskuggan – hebr. tsalmavet) för dem, de är väl förtrogna (är vänner) med djupt mörker (hebr. tsalmavet).

Job 34:22Det finns inget mörker, ingen dödens skugga där överträdelsernas arbetare kan gömma sig.

Psalms 23:4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]

Psalms 107:10Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga, som är bunden i lidande och järnkedjor.

This Verse In Other Editions

Study Job 3:5